equui.blogg.se

Full rulle - Lisa
Alltså, hej! För det första; gud va jag är slut efter idag. Strul med kommunaltrafiken även idag och jobbig snöblandad is att gå på - tog 10 minuter mer än vanligt för mig att ta mig till centrum på morgonen. Sen var jag i stallet från 11:30 till 17. Inte nog med det så höll jag på att komma sent till bussen så fick stressa och halvt springa åtminstånde halva vägen, hehe. På vägen hem hämtade jag även upp mitt paket från viahov! De nya bootsen har kommit! Weho! Broddade equine fusion, precis i tid till is och halka. Rätt smidigt ändå. Så, nu kommer jag kunna göra rent bootsen han har i hagen och låta dem torka medans Jompa kan ha på sig de nya när vi är ute och tränar/hittar på grejor. Samt att jag inte behöver oroa mig för halkan, nu kan Jompa få gå med brodd när han behöver det. Känns så skönt! Och ja, appropå mina och Jompas hittepån, jag ska berätta vad som hänt idag. 
(wiiiiee, öppnar det först imorgon! Ska bli spännande att se hur fort det går att lära sig trixet med dessa boots av/på..)
Det första jag möter i hagen är en Jompa som står och äter med B och P, trotts att jag ropade och visslade ville han hellre stå och äta. Kände mig lite ledsen över att bli ratad (hehe) men samtidigt, vill han inte så vill han inte. Så tänkte gå och fylla vatten medans han käkade lite en stund. Då lade jag märke till att P hade en mörk fläck på mulen, gick fram och såg att det var blod och att han blödde ur höger näsborre. Såklart tog jag då istället in honom för att undersöka näsan och honom för att se att allt var okej. Väl inne försökte jag lysa med mobilens ficklampa upp för att se om blodet var ifrån not sår inne i näsan eller om det kom ifrån någonstans längre upp i luftvägarna så att säga. Lyckades lysa upp i näsan genom att 'hålla i' mobilen med munnen samtidigt som jag med en hand höll i P's grimma för att han skulle vara någorlunda still och med den andra vidgade näsborren. Det gick! Lätt var det inte men skam den som ger sig. Blodet såg ut att komma djupare ifrån men eftersom att det inte forsade, snarare droppade lite lugnt var jag inte speciellt orolig. Tog sedan temp på honom bara för att kolla så att han inte hade feber, vilket han inte hande (37,3) så allt verkade fint! Ringde och messade sen ägaren och berättade om allt. Sedan så torkade jag honom i näsa och på benet där han hade gnidit mulen och var helt röd haha. Antagligen hade han råkat smälla in i foderbodrdet eller kanske kivats med någon. Självklart fick han massor av morötter för att han var så snäll och duktig. Sen fick han vara inne med mig ca 15 minuter till bara för att jag skulle hålla lite extra koll. Men, allt bra och han fick sen gå ut. Hans ägare svarade att han hade ett väldigt känsligt blodkärl i just den näsborren och att det säkert hade brustit bara. Men jag får lite throwbacks till förra hösten och självklart kollar man till en häst som märkbart är skadad. 
Skönt iaf att det inte var något allvarligt med lille P! När jag släppte ut P igen så ropade jag på Jompa som lugnt kom fram till mig vid grinden. Går in i stallet med honom och upptäcker detta;
Suck.. de lyckas alltid. Är det inte det ena benet så är det något av de andra tre typ.. Men, som tur var det inte speciellt djupt eller så och antagligen rätt färskt då det inte var speciellt skitigt och ja det blödde lite längst upp. Kanske var det så att P och Jompa rök ihop..? Har lite svårt att se mig det framför mig men kanske var det så, you never know vad de hittar på de små liven! Jag tvättade iaf av det med mild tvål och vatten efter att jag borstat av honom. Jag hade tänkt rida men pga underlaget och att vi inte hade någon brodd (och såret) kändes det lite överkurs så bestämde mig ist för att tömköra en runda. Vi satte igång och Jompa verkade gad och fram tills vi kom fram till ett hus där en unge låg i en barnvagn (fasa!! alla vet att de äter hästar) och grät. Då frös han fast i marken, backade ett par steg och grymtade som en drake, haha. Jag tänkte 'fine, han behöver stå och förstå att det är lugnt, att barnvagnen inte kommer attackera och han kommer gå när han känner sig modigare.' så jag väntade. Det föll snö från taket på huset där vi stod samt från en pressening vilket skrämde Jompa ett par gånger. Men, efter ca 7 minuter knatade han fram och fick massor av beröm då, yaas! Vi hinner gå ca 50 meter runt ett krön tills han frös igen. Såg att en man stod och klädde in ett träd i julbelysning, vilket Jompa tyckte var oerhört skumt. Skrattade och pratade med Jompa och försökte smacka för att försöka se om han skulle våga sig på att närma sig 'spektaklet'. Icke. Stod och väntade i kanske 3 minuter, då kände jag att det var lika bra att han fick gå dit fram och se att det var lugnt. Så gick fram till Jompa och gick före honom, han följde snällt efter då och kikade på farbrorn och lamporna. Pratade lite med mannen och sa 'han är inte van vid att se folk julpynta, så vi stannar lite här med dig!'. Mannen var jättetrevlig och frågade om han skulle sluta men jag sa att han skulle hålla på precis som innan. Han tyckte Jompa var stor och undrade vad det var för ras, hans grannar har islandshästar så han jämförde ju Jompa med dem så då fick han vara en 'stor' häst haha! 162cm stor.. Sen lyckas vi gå kanske 10 meter till Jompa tvärnitar och kollar bakåt, ser då att ett ekipage med vagn kommer. En tjej som travtränar sin häst.. Jompa bubblar upp och frustar, spänner sig, blir högrest och grymtar återigen som en galen drake, skuttar omkring och tänder verkligen till. Ja, travhäste i honom återuppstod! Jag styr upp Jompa på en uppfart för att vi inte vara ivägen för dem och han är helt stissig. De travar förbi och Jompa är redo för upplopp typ! Jag håller in honom en liten stund innan jag smackar och låter honom gå frammåt, fixade tömmarna bla eftersom att jag kände hans energi.. den spratt! Jag smackar sen och Jompa småtravar på en gång, han vill trava fortare. Så, jag smackar igen och låter honom. Han pulsar på och faktiskt drar mig frammåt, han tände verkligen till. Frustar, slänger med huvudet. Sen tycker han att jag håller in honom för mycket, han ville verkligen tuta iväg och springa men jag kan inte springa så fort som han liksom.. Han blir därför lätt i fram och lyfter lite och studsar, slänger med huvudet och ångar på. Vi kommer då ut till bilvägen och jag tvingas att faktiskt ta ordentlit i honom för att han inte ska springa ut på blankisen på vägen. Han lättar och studsar och vill verkligen bara iväg! Han halkar ut på vägen och försöker trava men halkar och snubblar till. Då får jag smått panik, vill ju inte att han ska gå omkull eller halka och göra sig illa. Jag hade med mig ett grimskaft och svängde snabbt in honom på en gräsplätt vid vägen, kastade av honom tömmarna och ledde honom sista biten hem. Vi möter travekipaget och hon ler mot oss och tyckte väl antagligen att det såg kul ut med en helt hajpad häst som grymtar och frustar, slänger med huvudet och studsar och så jag på sidan, fullt fokuserad på att hålla hästen på rätt sida av vägen haha. Väl på stallplanen slänger jag ifrån mig tömmarna och beger mig till volten för att släppa honom så han får springa av sig. Han travar hela vägen över stallplanen och ner till volten. Trotts is och pölar, han bara köttade på, lite olikt honom men it is what it is! Han lyssnade dock bra på mig och travade i samma tempo som jag gick. Släpper honom och han piper iväg med en gång. Han springer ett par repor tills han frustar nöjt och traven successivt saktas in. När han var nöjd (efter ca 10 min) löslongerde jag lite i skritt för att varva ner. Han var så nöjd och frustade och sänkte huvudet. Såg så himla nöjd ut! Jag har faktiskt väntat på en liten energiexplosion då jag har vart sjuk och inte hittat vart i stallet och inna jag blev sjuk hade jag svårt att få honom engagerad i att göra sig av med den fysiska överskottsenergin. Igår senast försökte jag ju men då passade det ej herrn! Han blir lätt lite svår att nå, tittig och spattig när han inte tömt sig på den sortens energi så det var på tiden! Jag behövde verkligen det här dock. Jag vill ju verkligen ha en god relation med Jompa och att han ska känna sig trygg med mig. Men vi är inte riktigt där nu och då är det sååå viktigt för mig att kunna analysera situationen och Jompas beteende. Jag hade kanske kunnat nöja mig efter barnvagns incidenten egentligen. Jag tänker att bara för att Jompa stannade och frös vid barnvagnen betyder det ju egentligen inte att det var där han började känna sig ängslig utan där kanske modet tog slut bara. Han kan ju ha kännt sig osäker tidigare bara att han fortfarande vågade frammåt. Förstår ni vad jag menar? Jag tror inte på det här tänket att man ständigt måste tillrättavisa hästen och dominera hästen ständigt i allt man gör. Vill inte umgås med Jompa utan villkor liksom, han ska få ha en talan och jag måste lära mig att lyssna och förstå helt och hållet. Jag tömkör ju för att variera våran träning och för att han ska utsättas lite successivt för att 'gå först' istället för att gå efter eller brevid mig. Men det kanske har en onödig effekt i nuläget.. Jag vet inte riktigt. Jag kan ju inte heller ha sällskap hela tiden och självklart är ju målet att han ska våga gå själv igen. Men, det är ju nya områden och omgivningar. Han har ju bara bott här sedan i våras så en ny årstid förändrar ju omgivningen och sånt kan ju vara påfrestande också för en häst som Jompa som faktiskt är lite nervig och gärna vill känna omgivningarna. Men som sagt, jag behöver sånt här. Jag vill basera våran relation på tillit, respekt och belöning. Jag vill använda mig av positiv förstärkning i stort sett allt vårat hittepå. Det är ju inte bara Jompa som lär sig saker utan jag med! Istället för att ryta och kanske hota med ett spö avvakta, analysera och ha is i magen och belöna. Idag vet jag att jag tog lite mycket i honom, mer än jag velat eftersom han ville iväg så. Men som sagt, jag lär mig och skolar om mig själv också! Har ögonen på målet. Förhoppningsvis kommer jag kunna ta hjälp av tränare när ekonomin tillåter för att få extra hjälp, tips och inspiration. Vet ju exakt vilken tränare jag vill ha hjälp av, hihi! Vi har kommit en bit på vägen men det finns alltid mer att lära och finns plats för utveckling. Känns ju faktiskt väldigt kul! (Förbered dig på bildbomb)
 
Sen så började sårvården igen. Tvättade av Jompas ben igen fast med bara vatten. Spolade av honom på spolplattan, tog av bootsen, sprayde med sårspray sedan torkade jag run om såret. Gick sedan in och då slängde jag på ett sårbandage eftersom att jag verkligen inte vill ha in lera i såret och riskera att han får typ lymfangit eller att det blir infekterat. Känns ju väldigt tråkigt och onödigt liksom. Cellona, bomull och vetflex - klart! Hoppas på att det sitter någorlunda bra så att det skyddar som tänkt. Jompa får nästintill alltid silage inne av mig och han får tills han inte vill ha mer så medans han stod och käkade diskade jag rent bootsen och torkade dem så gott jag kunde och ställde dem vid elementet. De torkar upp litegrann iaf men det är inte effektivt ska jag säga er.. Ska ta med mig hårfönen imorgon tror jag, haha! Sen smetade jag i vanlig ordning på hoofstuff, arti mud och field paste. 
Brukar försöka träna lite trick och annat väl inne i stallet medans vi väntar in att bootsen ska torka till eller att Jompas redhorse leror ska torka. Idag var inget undantag! Har ju nyligen börjat med ett nytt trick och Jompa tycker att det är svinkul! Han är riktigt duktig med och som jag sagt såå många gånger tidigare; så himla intelligent och lättlärd! Bästa lilla skrutt! Han är ju verkligen värd allt det bästa. Hoppas han förstår hur älskad han är. Efter trick så drog jag på honom skorna och gick ut med honom. Han får äta sin mat ute nu för tiden eftersom han slabbar rätt mycket, ahaha. Så, medans han stod och åt fyllde jag på vatten i isobaren i lösdriften. När han ätit upp släppte jag in honom i lösdriften genom ligghallen, gjorde några stretchövningar och 'bugade' sedan släckte jag och gick upp i stallet för att städa undan efter oss och fick sedan rusa iväg till bussen! 
Det har vart en bra men intensiv dag. Jag försöker att se allt positivt och blicka frammåt och påminna mig själv om att inte sätta för mycket press på mig själv med hästeriet. Jag gör ju detta för att jag tycker att det är kul. Ska jag gå runt och grubbla saker och bli nedstämd för att jag pressar mig själv tappar jag ju hela poängen med allt. Men alla har vi ju saker att jobba med! Bara för att Jompa blir osäker ibland ska jag inte känna mig misslyckad utan bara fortsätta träna på för att han ska ankra sig mer och mer. Är helt övertygad om att det kommer bli bra iallafall, jag är lycklig sålänge jag har Jompa och får privileget att få spendera min tid med honom.. Men nä, nu ska jag krypa ner i sängen alltså. Är så trött och börjar få ont i min ländrygg igen. Hoppas på att det känns bättre imorgon. God natt! :)