equui.blogg.se

Gå undan eller ta konflikter? - Lisa
Jag har reflekterat mycket på det här med dominansmetoder i umgänget med häst. Hur många gånger har man inte fått höra 'han känner inte ens dig där uppe! Du är som en liten mygga! Använd spöt på rumpan nu, ta tyglarna i en hand och väck honom!' eller 'låt honom inte göra sådär, då vinner ju han!' 'Låt inte hästen vinna den här fihgten, visa vem det är som bestämmer' 'Han testar dig för att se om han kan få göra som han vill!' av ridlärare på ridskolan eller instruktörer. Jag hör dagligen prat om dominans, hästen ska lyda DIG för att du är människa och DU är därför ledaren över hästen. Som ni redan vet köper inte jag att en människa kan ha en ledarroll över en häst. En 'ledare' i en hästs ögon måste väl endå vara någon som är med i flocken, 24/7 då och inte 2-5 h/dag. En som tar hand om flocken, vet vart käket finns osv. En hotfull, arg och dominerande översittare till människa kan ju bara inte ses som en 'ledare'. Genom att trycka ner och göra dig själv, människan till hästens största hot gör dig INTE till någon ledare. Hästen ska ständigt 'hålla avstånd och visa respekt', göra som människan vill hela tiden medans många människor inte reflekterar ett öre över hur de själva behandlar sin häst när det kommer till just den biten. Att bestraffa med spörapp eller sparka hästen i sidorna med skänklarna är inte en 'tillrättavisning' baserat på respekt. Att konstant kräva något av en häst är inte heller att respektera dess väsen. 'Du gör det här annars...' är inte speciellt trevligt. I mina ögon kan inte en sån relation vara speciellt harmonisk och trivsam för den som är undertryckt, dvs hästen i detta fallet. Men varför är det här översittar tänket fortfarande mer eller mindre standarden i häst/människa relationer? 
Hästar pratar inte samma språk som oss. Visar hästen tydligt att det är något den inte vill, vad tjänar vi på att tvinga hästen? Vad vinner vi när vi inte låter hästen 'vinna' över oss? Jag tror att det är riktigt viktigt att försöka se saker från hästens perspektiv, även om det kan vara svårt. Jag jobbar ständigt på att Jompa ska ha yttersta tilliten för mig i alla situationer. Det kan ta tid, men det är det värt. Han blir osäker ibland när vi är ute och det är okej. Det viktigaste då för mig är att bara försöka vara lugn och medföra det till honom. Det är okej för honom att känna känslor och att uppleva saker på olika vis. Jag kan inte bestraffa honom för att han blir rädd eller väldigt pigg. Vad skulle det sända för budskap till honom om mig? Det kan ju inte vara kul att göra saker med någon som skäller på en enbart för att man är en kännande, tänkande individ. Istället för att tänka ledare tänker jag att man ska tänka bästa vän och stötpelare. Det är den 'rollen' jag vill att Jompa ska se mig som iaf.
Vad tycker ni? Hur förhåller ni er och hur tänker ni kring 'ledare'?